CC0 och Public Domain Mark

Lennart Guldbrandsson nämnde CC0 i en kommentar till ett blogginlägg jag skrev om olika varianter om ”Commons”. I artikeln Publicera kulturskatterna där folk söker i torsdagens Svd så tas många bra saker upp. Ett tillgängligt och användbart kulturarv måste vara enkelt för medborgarna att återanvända i olika sammanhang. Det pratas även här om CC0 vilket väckte några frågor hos mig.

Sedan oktober så finns det två licenser/märkningar för material som befinner sig i den kulturella allmänningen (eng Public Domain). CC0 (Creative Commons zero) har funnits ett tag och Public Domain Mark (PDM) är en ny märkning. De kan verka snarlika men skiljer sig på ett antal viktiga punkter.

CC0
Vi användande av CC0 tillgängliggör man upphovsrättskyddat material genom att avsäga sig rättigheterna till detta vilket innebär att materialet blir kulturell allmänning/Public Domain. För att detta ska vara möjligt krävs det dock att materialet är skyddat till att börja med vilket komplicerar saken i o m att den inte kan användas på rådata/metadata (som generellt inte har upphovsrättsskydd) eller material där upphovsrättens skyddstid har gått ut (70 år efter upphovsmannens död med vissa undantag). I svensk rätt kan man inte avsäga sig den ideella rätten till ett verk, dessutom finns inte Public Domain som begrepp. Detta medför att CC0 är svårt att applicera på material som finns i Sverige.

Det är bl a svårigheterna kring redan fritt material som gjort att kretsen kring Creative Commons, i sammarbete med bl a Europeana, har tagit fram Public Domain Mark.

Public Domain Mark
PDM är en märkning (inte en licens) som används på material som redan befinner sig i den kulturella allmänningen/Public Domain. Varför ska man göra det kan man fråga sig? Det finns flera anledningar men det främsta är att tydliggöra att materialet verklingen är helt fritt att använda, injicerar man sedan t ex en bildfil med licensen så säkerställer man att den förblir fri i ytterligare led. En annan anledning är att PDM använder sig av den standard som Creative Commons använder vilket gör materialet maskinläsbart och strukturerat sökbart samt möjligt att bli en del av den semantiska webben/webb 3.0.

En viktig skillnad är alltså att CC0 förändrar den upphovsrättsliga statusen på ett material medan PDM används på redan fritt material för att tydliggöra att det är fritt. CC0 har således en juridisk status medan PDM inte har det. Eftersom ingen (eller alla) äger rätten till fritt material så kan vem som helst märka upp detta material med PDM. CC0:s fall så måste dock den som äger rätten till materialet avsäga sig denna.

I artikeln pratar man dels om material som inte längre skyddas av upphovsrätten och dels om att ”staten går före och lägger allt den skapar under CC0”. Så som jag förstått det är detta två olika saker. Till att börja med måste man ta hänsyn till om det handlar om upphovsrättsskyddat material eller t ex rådata utan upphovsrättsskydd samt material med utgången skyddstid. När man har detta klart för sig kan man välja olika strategier för att tillgängliggöra material så fritt som möjligt.

En lösning, förutsatt att man utgår ifrån vad lagen säger idag, är att licensiera offentligt upphovsrättsslyddat material med den friaste Creative Commons-licensen, Creative Commons-Erkännande vilket gör det helt fritt att använda, remixa, sprida och publicera så länge upphovsmannen anges. Metadata och äldre material med utgången skyddstid märks upp med Public Domain Mark.

Det här inlägget postades i Creative Commons, Free culture, Upphovsrätt. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till CC0 och Public Domain Mark

  1. Kajsa Hartig skriver:

    Bra inlägg! Vi behöver en diskussion kring myndigheternas upphovsrättsligt skyddade (egenproducerade) material. Framförallt om att klargöra internt vad som gäller gentemot enskilda anställda (bl.a. i fråga om den del av den ideella rätten som omfattar respekträtten, dvs. att tillåta remix). Här kan ju myndigheterna också visa ett gott föredöme gentemot privata institutioner.

  2. Johan Carlström skriver:

    Det finns ju Creative Commons-licenser som inte tillåter ändring i t ex ett foto. Man får sätta sig ner och fundera kring hur man vill att människor ska kunna använda det material man producerar och vilken nytta det ska göra i samhället kopplat till myndighetens/institutionens uppdrag. Vad innebär det t ex att endast tillåta ickekommersiell användning när det kommer till nytta och möjlighet till återpublicering och återanvändning?

  3. Staffan Malmgren skriver:

    För en stor del av myndigheternas egenproducerade material finns lagstadgade bestämmelser om villkor, exv 9 § upphovsrättslagen (om vilket material som inte omfattas av upphovsrätt) eller 26 a § 2 st (om material som visserligen omfattas av upphovsrätt, men som ”var och en får återge” (men att man då måste följa andra delar av upphovsrättslagen, exv ange upphovsman enl 11 § 2 st). För den förra typen av material är PDmark nog lämpligt, men för den senare kanske vi behöver ett uttryckligt (maskinläsbart!) sätt att säga ”det här är 26 a § 2 st-material”.

    Mycket material är data som inte är upphovsrättsskyddad, men kanske har katalog/databasskydd enl 49 §. Här behövs kanske också en märkning — att märka det med PDMark är formellt korrekt (databasrätt är inte upphovsrätt) men missvisande.

    Om man tänker större än bara upphovsrätten och närstående rättigheter finns det andra typer av omständigheter kring återanvändning som det kan vara relevant att upplysa om, exv ”materialet innehåller inga personuppgifter”, ”återanvändning av materialet inkräktar inte på någon varumärkesrätt” och mer specialiserade varianter.

  4. Johan Carlström skriver:

    Tack Staffan för förtydligandet. Man får ha en öppen grundhållning, dvs informationen ska vara så fri som möjligt, och gå från det okomplicerade till det mer svårhanterliga. Det viktiga är att man inte bara fokuserar på problemen.

  5. Peter skriver:

    Staffan, bra tankar. I förlängningen hade det ju varit intressant om man i RDF för sin data helt enkelt pekade mot rätt del av lagen för respektive sak.

  6. Johan Carlström skriver:

    Finns Svea rikes lag som RDF?

  7. Ping: Creative Commons Sverige » Vad är skillnaden mellan CC0 och Public Domain Mark?

  8. Peter skriver:

    http://service.demo.lagrummet.se/view/publ/sfs/2007:1184

    Ni borde ta ett möte med Staffan Malmgren på Domstolsverket för att utbyte erfarenheter.

  9. Johan Carlström skriver:

    Jag och Staffan har haft kontakt tidigare men det är nog läge att plocka upp den kontakten efter nyår.

  10. David Haskiya skriver:

    Haller inte med om att CC0 inte skulle fungera med svensk lag. Notera formuleringen ”…to the extent allowed by law.” i http://creativecommons.org/publicdomain/zero/1.0/

    I svensk kontext innebar det att en CC0 dedikation innebar en avsagning av all rattigheter UTOM den ideella ratten da det inte ar mojligt enligt svensk lag.

    Creative Commons har alltsa forutsett och forutsatt att nationella lagstiftningar paverkar exakt vilka rattigheter som kan avsagad i en CC0 dedikation.

    Ursakta bristen pa svenska tecken…

  11. Johan Carlström skriver:

    David: Vad är då skillnaden mot CC-BY? Måste t ex den som vill återanvända material/information under CC0 ha koll på vilket land materialet kommer ifrån och hur dess lagstiftning ser ut för att sedan attribuera korrekt? Ska CC0 fylla en funktion så bör man rimligtvis ha möjligheten att verkligen avsäga sig alla rättigheter, i annat fall urvattnar man begreppet Public Domain. I annat fall borde CC-BY svara upp mot de flesta behov.

  12. David Haskiya skriver:

    Jag haller med. Skillnaden i svensk kontext mellan CC-BY och CC0 ar isf inte stor. Eller kanske ingen alls. Fast du kan saga detsamma om PD-mark: i svensk kontext/lag innebar inte en PD-markning att den ideella ratten har upphort.

    Savitt jag forstar maste ALLA som gor en inskrankning i sin upphovsratt beakta vilken jurisdiktion de sorterar under. Eftersom det inte finns internationell lagstiftning. Det innebar ocksa att Creative Commons maste antingen definiera sina licenser/markningar med formuleringar som tillater nationella variationer eller porta sina licenser. De forefaller att gora bade och.

  13. Johan Carlström skriver:

    Syftet med Public Domain Mark är att märka upp information som inte faller inom ramen för upphovsrätten eller där skyddstiden har gått ut. Dvs, det finns ingen ideell rätt att hävda (sen bör man såklart ange källa/upphovsman ändå men det är inget krav).

    En av styrkorna med de ordinarie Creative Commonslicenserna (dvs inte CC0) är att de är anpassade efter många olika länders lagstiftning (idag 70 st) vilket innebär att licensen betyder samma sak i dessa länder. Med CC0 förefaller det vara tvärtom.

  14. Martin Malmsten skriver:

    CC0 är den licens som oftast nämns när man vill göra större mängder bibliografiskt metadata tillgängligt. Min gissning är att det beror på att CC-BY blir svår att hantera när man vill slå ihop datamängder och skapa ”derived works” från flera källor. Målet är ju också att detta data ska spridas i flera led. Jag ser framför mig ett scenario där den ackumulerade mängden licensinformation vida överstiger mängden metadata.

    Som jag förstår det är styrkan med CC0 att du ”ger bort” vad du kan ge bort, fullt medveten om att vissa rättigheter inte kan överlåtas i vissa länder samt att huruvida något överhuvudtaget kan skyddas skiljer sig åt (mellan länder, men också mellan olika delar av den datamängd du sätter licensen på).

    Jag kan absolut tänka mig att delar av Nationalbibliografin (den datamängd vilken jag personligen försöker hitta en licens till just nu) innehåller vissa poster som inte går att skydda eftersom de endast innehåller den information som står på boken medans andra har tagit dagar av efterforskning och intellektuellt arbete att skapa. Det vore olyckligt om man skulle vara tvungen att bestämma från post till post om man ska använda CC0 eller PDM.

    Från CC0-sidan: ”You may use this tool even if your work is free of copyright in some jurisdictions, if you want to want to ensure it is free everywhere. Creative Commons does not recommend this tool for works that are already in the public domain worldwide […]”

    Jag tolkar det som att CC0 är den bästa lösningen för en datamängd där man helt enkelt inte är säker på om det finns några rättigheter, är säker på att det finns på en delmängd, eller är osäker på om vissa delar skyddas olika i olika länder.

  15. Ping: Därför ska du använda CC0 för din data | Dead Session

  16. Ping: Flickr låter dig numera dela dina bilder under CC0 och Public Domain Mark | molbimien

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s