DIK och museimannakortet

Förra veckan fick jag ett brev från DIK där jag hälsades välkommen till ett nytt år. Jag uppmärksammade att det inte fanns något museimannakort i brevet men tänkte att det kanske kommer senare, det stod ju inget annat i det medföljande brevet. Ungefär samtidigt fick jag deras nyhetsbrev i inkorgen. Där stod det att de har dragit in museimannakortet för medlemmarna och att det kommer att ersättas med stipendier. Reaktionerna lät inte vänta på sig och på sidan ifråga staplades de negativa kommentarerna på varandra. Dock så hade inget skrivits på sajtens startsida. Istället för att diskutera och bemöta reaktionerna i kommentarsfältet så valde DIK att uppdatera artikeln med ett uttalande från Elisabet Blomberg, DIK:s informationschef, ett uttalande som väckte fler frågor än det gav svar. På torsdagen uppdaterades artikeln igen med ett opersonligt uttalande från ”DIK:s förbundsstyrelse”. Fortfarande utan att tydliggöra detta på vare sig sajten, på Twitter eller på Facebook. Vad som slår mig är hur tyst det varit kring frågan, både före och efter beslutet. Var är transparansen?

Hur kunde DIK gjort istället? Jag tror att reaktionerna var väntade och vad DIK borde ha gjort är att tydliggöra hela processen, från beredning till beslut. Detta hade gett medlemmarna en möjlighet att kommentera under resans gång samt gett en större insyn i ärendet vilket troligtvis hade lett till en ökad acceptans. När de negativa reaktionerna började komma borde dessa antingen bemötts direkt i kommentarsfältet, via DIK-bloggen eller förbundsordförandes Karin Linders egna blogg, med en personlig avsändare och ett aktivt deltagande i kommentarsfältet. Uppdateringar i ärendet kunde ha skickats ut både via mail och sociala mediakanler och lagts upp på startsidan på dik.se för att nå så många som möjligt. Nu får man istället intrycket att DIK lagt locket på och det gagnar ju knappast nån.

Vad som kan ses om positivt i detta är att medlemmarna är engagerade, det hade varit värre om de varit totalt likgiltiga. Kan detta kanske vändas till något positivt? Detta visar även på hur omogna många organisationer fortfarande är när det kommer till sociala medier, de används som megafon istället för ett dialogverktyg. Jag frågar mig även hur många medlemmar som fortfarande inte fått veta att kortet är indraget.

Det här inlägget postades i Sociala medier. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till DIK och museimannakortet

  1. Karin Linder skriver:

    Ja, du har många rätt i din bloggpost. Det är definitivt en läroperiod att jobba mer öppet och på flera arenor. Jag kan instämma i din kritik, och tar det som konstruktiv kritik, vi kan lära oss av.

    Karin Linder
    Förbundsordförande DIK

  2. Peppe skriver:

    Snyggt att dik.se helt verkar ha kapsejsat nu, en evig redirect-loop med ett felmeddelande som aldrig syns..

    Och, DIK kommer nog att tappa många medlemmar på grund av detta, museimannakortet är väl enda riktiga förmånen DIK:s medlemmar har, för så mycket mer än så här har DIK knappast gjort för sina medlemmar…

  3. Ping: Behövs det en digital mobil agenda? | Dead Session

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s