Tillfälligt avbrott

Den som försökte besöka denna blogg i helgen märkte att den inte var nåbar, den hade blivit blockerad av WordPress för brott mot användaravtalet. Till råga på allt hade supporten stängt fram till 1 mars. En bieffekt var dessutom att jag blev blockerad från forumen. Hjälplös var bara förnamnet. Jag mailade till alla tänkbara varianter av e-postadresser och i måndags fick jag ett mail som sa att det hela var ett misstag och att de bad om ursäkt (dock utan att specificera varför de blockerade mig från början). Slutet gott allting gott!

Anledningen till att jag valde en wordpress.com-blogg framför en wordpress.org-variant var jag ville slippa pyssla med uppdateringar mm. Efter detta så lutar det dock åt en wordpressinstallation på webhotell. Jag återkommer.

Annonser
Publicerat i Om bloggen | 2 kommentarer

Webbappar kommer att bli det nya svarta

The value of standardization by CoCreatr, on Flickr
Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License

Under senare år har marknaden för appar för smartphones exploderat, det finns appar för i princip alla situationer. Dessa är dock stuprör, byggda för ett enskilt operativsystem vilket jag skrev om i denna bloggs första inlägg. Vill man stödja t ex iOS OCH Android så måste man utveckla och förvalta två program/system. Appar är dessutom svåra att uppdatera eftersom det måste göras mer eller mindre aktivt av användaren vilket innebär att potentiella säkerhetshål kan ta tid att täppa till.

Jag tänkte ta upp några exempel från Gotland, där jag bor. Destination Gotland lanserade en app för iphone för ett tag sedan. Denna är i princip en nerstrippad variant av hemsidan, du kan se tidtabeller, aktuell trafikinformation mm. Du kan dock inte boka en resa. Nu har de även släppt en app för Android men funktionerna är desamma. Är det så att det fortfarande ligger mycket buzz i ”appar” eller handlar det om strategiskt feltänk? Den vanliga sajten är dock forfarande riktigt svårnavigerad på 3-4 tumsskärmar.

Även Gotlandsguiden har valt att utveckla en iphone-app trots att, vad jag förstår, innehållet är ganska basic. Borde inte det ligga i deras intresse att nå så många som möjligt? Nu stänger de istället ut en stor del av sina potentiella användare/besökare.

Gotlandsflyg har valt en annan strategi och utvecklat ett enkelt mobilgränssnitt för sin sajt som öppnas direkt i browsern med den information man kan behöva när man är på språng; aktuell info, boka om biljett, kontaktuppgifter mm. De kallar den iofs för ipone-app men går lika bra att använda i en Androidlur. Om det är ett medevetet val eller om det handlar om begreppsförvirring ska jag låta vara osagt. Rätt tänkt hur som helst.

När du bygger en app skapar du en silo som inte är nåbar via sökmotorer och där innehållet är svårt att länka till. Ska du uppnå maximal spridning måste du skapa flera versioner av appen för olika operativsystem som ska förvaltas och uppdateras. Idag kan du nå de flesta av telefonens funktioner via webbläsaren, med HTML5:s intåg och ramverk som t ex jQuerry mobile kommer det i de flesta fall att gå att bygga kraftfulla, standardiserade och plattformsoberoende appar för alla telefoner. Det finns såklart tillfällen då en app är enda utvägen (t ex många spel) men då bör man åtminstone ha övervägt alternativen. Jag tror att det kommer att börja att röra sig under året. Har du råd att stå utanför? ;)

Titta gärna på Joakim Jardenbergs inspirerande föreläsning från Internet Discovery Day.

Publicerat i Android, Apple, mobilwebb | 1 kommentar

DIK och museimannakortet

Förra veckan fick jag ett brev från DIK där jag hälsades välkommen till ett nytt år. Jag uppmärksammade att det inte fanns något museimannakort i brevet men tänkte att det kanske kommer senare, det stod ju inget annat i det medföljande brevet. Ungefär samtidigt fick jag deras nyhetsbrev i inkorgen. Där stod det att de har dragit in museimannakortet för medlemmarna och att det kommer att ersättas med stipendier. Reaktionerna lät inte vänta på sig och på sidan ifråga staplades de negativa kommentarerna på varandra. Dock så hade inget skrivits på sajtens startsida. Istället för att diskutera och bemöta reaktionerna i kommentarsfältet så valde DIK att uppdatera artikeln med ett uttalande från Elisabet Blomberg, DIK:s informationschef, ett uttalande som väckte fler frågor än det gav svar. På torsdagen uppdaterades artikeln igen med ett opersonligt uttalande från ”DIK:s förbundsstyrelse”. Fortfarande utan att tydliggöra detta på vare sig sajten, på Twitter eller på Facebook. Vad som slår mig är hur tyst det varit kring frågan, både före och efter beslutet. Var är transparansen?

Hur kunde DIK gjort istället? Jag tror att reaktionerna var väntade och vad DIK borde ha gjort är att tydliggöra hela processen, från beredning till beslut. Detta hade gett medlemmarna en möjlighet att kommentera under resans gång samt gett en större insyn i ärendet vilket troligtvis hade lett till en ökad acceptans. När de negativa reaktionerna började komma borde dessa antingen bemötts direkt i kommentarsfältet, via DIK-bloggen eller förbundsordförandes Karin Linders egna blogg, med en personlig avsändare och ett aktivt deltagande i kommentarsfältet. Uppdateringar i ärendet kunde ha skickats ut både via mail och sociala mediakanler och lagts upp på startsidan på dik.se för att nå så många som möjligt. Nu får man istället intrycket att DIK lagt locket på och det gagnar ju knappast nån.

Vad som kan ses om positivt i detta är att medlemmarna är engagerade, det hade varit värre om de varit totalt likgiltiga. Kan detta kanske vändas till något positivt? Detta visar även på hur omogna många organisationer fortfarande är när det kommer till sociala medier, de används som megafon istället för ett dialogverktyg. Jag frågar mig även hur många medlemmar som fortfarande inte fått veta att kortet är indraget.

Publicerat i Sociala medier | 3 kommentarer

Minnesinstitutionerna och sociala medier

Notes..... Leave your NOTES HERE by Leeks, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License by  Leeks

2010 var året då sociala medier börjades användas på allvar av museer och andra minnesinstitutioner (och inom ”offentligheten” i övrigt). Det räcker att man säger ordet ”sociala medier” för att vissa ska få något lyriskt i blicken. Utvecklingen kommer att fortsätta under 2011 och många kommer att mogna, dagens användande (som oftast är learning by doing) kommer att landa i någon form av strategi.

Jag följer långt ifrån alla institutioner men tillräckligt många för att notera att de flesta använder dessa nya kanaler till att skicka ut ungefär samma information som tidigare; föreläsningar, öppetider, utställningar och andra arrangemang. Självklart kan användarna kommentera och ställa frågor men antalet institution som aktivt använder sociala medier för att föra en dialog med användarna är mycket få. Jag ser inget fel i att använda dessa kanaler som utpräglade sändarkanaler (jag gör mycket av min omvärldsbevakning på det sättet) men då ska man inte inbilla sig att det handlar om något annat. Ett intressant exempel är Konsumentverket som är tydliga med vad de skickar ut på sitt Twitterkonto.

Några av mina personliga favoriter som jag tycker står ut ifrån mängden är Spårvägsmuseet som t ex använt Flickr på ett framgångsrikt sätt för att identifiera foton från okända platser. Bilderna ligger även ute under Creative Commons vilket alltid är positivt. En annan favorit är Historiska museet i Stockholm som kompleterar de numera sedvanliga kanalerna (Facebook, Twitter, Flickr) med personliga bloggar från bl a Katty Hauptman Wahlgren och Fredrik Svanberg (klicka här för samtliga bloggar). Att de även har Sveriges, mig veterligen, enda twittrande generaldirektör gör ju bara saken bättre. :) Det ska även bli intressant (särskilt gällande dialogbiten) att följa utvecklingen på Nordiska museet där man avsatt resurser till en hel avdelning som ska jobba med frågorna. Det finns många andra bra exempel som jag kanske återkommer till i ett senare blogginlägg.

Jag intalar mig att det ofta är kommunikationsenheterna som ligger bakom det som skickas ut, jag saknar ofta den personliga rösten från medarbetarna som berättar vad som händer i verksamheten bakom kulisserna. Jag har svårt att se hur en dialog ska kunna genomföras på ett bra sätt när det är en institution som är avsändare. Användarna vill diskutera med en människa, inte en logotyp.

Jag tror att film kommer att användas mer och mer under 2011 som ett sätt att nå ut. Både Marinmuseum och Kungliga myntkabinettet har lagt ut proffsiga filmer på Youtube som är lättillgängliga och informativa. Som ett komplement till detta skulle jag gärna se lite mer personligt filmade klipp från bakom kulisserna.

Man ska inte göra misstaget och tro att sajter där man kan dela med sig av sina erfarenheter, ställa frågor och diskutera är en ny företeelse. Diskussonsforum har funnits lika länge som internet och det är ofta där som intresserade och eldsjälar samlas. Det finns en uppsjö etablerade mötesplatser som behandlar allt från historiskt återskapande och släktforskning till byggnadsvård. Dessa mötesplatser borde bevakas av minnesinstitutionerna, det skulle innebära att finnas där målgrupperna finns, på riktigt. Det är på dessa platser det finns riktiga förutsättningar för en jämnbördig dialog där argument och formulering går före doktorsgrader och fina titlar. Det skulle vara intressant att veta hur många minnesinstitutioner regelmässigt bevakar forum och bloggar och dessutom deltar i diskussionerna. Bevakningen kan göras enkelt via t ex Google alerts och Knuff. Då jag själv driver ett sådant forum (Arkeologiforum) är jag öppen för en djupare diskussion kring detta.

Något annat jag är nyfiken på är hur många institutioner som jobbar aktivt med att kvalitetshöja materialet i Wikipedia.

Publicerat i Creative Commons, Kulturarvswebb, Sociala medier | 11 kommentarer

Kylesa – Spiral Shadow


Denna blogg är än så länge ganska luddig i kanterna, jag har inte bestämt mig exakt för vad jag ska skriva om än. Detta inlägg kommer att handla om ett intressant musiksläpp från förra året.

Det händer att jag går in på kritiker.se när jag vill få en snabb överblick vad som skrivits om en ny film, spel mm. Högt upp i betygslistan låg Kylesas senaste platta, Sprial Shadow, med ett medelbetyg kring 4 av 5. Då recensionerna nämnde både Mastodon  och Black Sabbath så gav jag det en chans. Jag behövde i princip bara höra introt till första låten, Tired Climb, för att ha skäl nog att fortsätta lyssna. Mycket riktigt hörs influenser från Mastodon (som de även turnerat med) och Black Sabbath men även tidig grunge och stonerrock. Phillip Cope och Laura Pleasants röster kompleterar varandra och de två trummisarna ger en mäktig ljudbild. Kylesa är från Georgia, USA, och har funnits sedan 2001. Detta är deras femta platta så jag har lite att sätta mig in i under året. Spiral Shadow hamnar definitivt på min top 5-lista för 2010. :)

Gillar du musik i stil med Mastodon, Khoma och Cult of Luna så måste du ge detta en chans. Kom sedan tillbaka och berätta vad du tyckte. Plattan finns på Spotify så det finns få ursäkter. ;)

Publicerat i Musik | Lämna en kommentar

God jul och gott nytt år!!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kinect är hett

Endast några timmar efter releasen så var Kinect hackat. Detta har resulterat i många kreativa exempel på vad den kan användas till, t ex:

Frågan är om detta är negativt för Microsoft? Jag inbillar mig att detta har gett Kinect en spridning långt utanför spelkretsar. Vill man vara lite konspiratorisk så skulla man  misstänka att Microsoft gjort Kinect enkel att knäcka medvetet. :)

Har du fler tips på häftiga Kinect-hack så får du gärna posta en kommentar.

Publicerat i Tv-spel | Lämna en kommentar